Med rätt metod går det att laga en riktigt tunnsliten och trasig skjorta. Det är en upptäckt som jag just har gjort. I slutet av den här texten berättar jag precis hur jag gör. Skrolla ner till steg för steg-listan, om du är otålig! Min blårutiga linneskjorta har varit ett favoritplagg sedan dagen jag köpte den. Tur det, för den var dyr! När det började gå hål i den – först under armarna och sedan på de trådslitna armbågarna – ifrågasatte jag skjortans kvalitet. En skjorta som kostar skjortan bör väl hålla längre än tre, fyra år? När det av en slump dök upp ett foto där jag bär skjortan – ett foto som togs långt före pandemin – blev jag tvungen att revidera min syn på plaggets kvalitet. Pandemin började visst för snart sex år sedan! Jisses, vad åren går! Och denna favoritskjorta har fått kavla upp ärmarna för att ta mig igenom fler år än så. Kanske inte alla av dessa dagar som förflutit, men väldigt många av dem. Det är en bra skjorta! Eller var. Tills den blev tunnsliten och började u

Jag besökte den stora publikdragaren 2024 på Göteborgs konstmuseum, "Ilon Wiklands bildvärld". För mig är Ilon Wiklande en ikon. Hennes illustrationer i Astrid Lindgrens verk hade en enorm inverkan på mig när jag var barn. Nu var det roligt att titta på originalbilderna och även att se en del bilder som jag aldrig sett förut. Innan jag lämnade konstmuseet köpte jag en utställningsaffisch. Inte den i mitt tycke vackraste, den med Ronja Rövardotter mitt i skogens grönska. Nej, för när jag bläddrade bland affischalternativen i museets butik var det en annan bild som som öppnade en formidabel känsloström så fort jag såg den. Det var ett uppslag från bilderboken "Visst kan Lotta cykla". Känslan som drabbade mig så fysiskt, den kände jag igen från barndomen. Precis så kändes det inombords när jag som 7-8-åring helt fascinerad studerade just den bilden: Bråkmakargatan sedd ur ett helt omöjligt men alldeles fantastiskt snett ovanifrån-perspektiv; de små husens sneda vinklar; fruktträdsblommen

Lyssnar bakåt efter orden som dolts för mig: Önskar mig ett ord för snötäcke översållat av upprättstående kristaller formade som mycket små vita granar i en ändlös frostklädd skog men också på avstånd ser ut som skogsharens vita vinterpäls där den kurar hare vid hare oändligt Lyssnar bakåt efter ordet på ett samiskt språk