Vägen hit

Min konstnärliga grundutbildning utgörs av två år på konsthantverkslinjen på Edelviks folkhögskola i Västerbotten, i början av 1980-talet. Där la jag allt mitt fokus på keramiken och närde en dröm om att så småningom kunna leva på det mina händer skapade. Eller åtminstone kunna kalla mig för konstnär. Om jag vetat då hur länge det skulle dröja, hade jag nog alldeles tappat sugen.

Det blev istället ett långt arbetsliv med annan inriktning. Jag utbildade mig till kommunikatör vid Göteborgs universitet och har vid det här laget ägnat 40 år åt grafisk formgivning, kommunikation och ledarskap. Två barn har jag också haft glädjen att lotsa till vuxenlivets självständighet.

Inte förrän jag hade passerat 50-årsstrecket och årtalet blivit 2015 fick jag möjlighet att återvända till keramiken. Jag tänkte väl först att det skulle bli en sommarsyssla, men insåg snart att det var här jag måste få vara: i en egen keramikverkstad, i mitt eget skapande, med lera att forma och uttrycka mig i.

Den baskunskap som jag kände mig trygg med trettio år tidigare behövde lite tid att hitta tillbaka. Men när jag utbildades hade vi en lärare och några böcker. Idag finns internet! Varje liten fråga och fundering går det att hitta svar på i ett nafs. Och handlaget, det fanns ju kvar, för mina händer har aldrig slutat skapa: teckna, måla, sy och pyssla.

Min första utställning som pånyttfödd keramiker fick heta Omstart, som en markering både för andra och mig själv: det här är ingen tillfällig nyck, det här är början på en ny tid. Det var 2018. Sedan dess har jag haft flera separatutställningar och deltagit i många samlingsutställningar, hittat en tydlig riktning i mitt skapande och landat i en trygg identitet som konstnär.

Visserligen arbetar jag fortfarande inom mitt tidigare yrke – att leva på mitt konstnärsskap är inte inom räckhåll – men jag har anpassat arbetstiden något, för att åtminstone delvis kunna vara keramiker. För att ateljén inte ska bli en produktionsinriktad arbetsplats utan fortsätta att vara en oas för återhämtande kreativitet, tar jag inte emot beställningar. Min inriktning är helt konstnärlig, jag ägnar mig inte åt bruksföremål.

Däremot ger jag kurser (klicka här för aktuellt kursutbud). Faktiskt redan som 19-åring höll jag keramikkurs via ett studieförbund i Västerbotten, och så här drygt 40 år senare har jag ord om mig att vara en inspirerande och pedagogisk lärare.

Jämtlandsfilialen

Min bas är ju Göteborg idag, men emellanåt håller jag även kurser i Hammarstrand, centralort i Ragunda kommun i Jämtland, där jag är uppvuxen. När jag återvänder dit bor jag hos vännerna på Rögrinna Gård i Hammarstand, där jag för ett antal år sedan fick förtroendet att bygga upp en keramikverkstad. Utgångspunkten var en ugn och en drejskiva som tidigare tillhört keramikern Gudrun Pierre (1937-2002). Hon var min bildlärare, men också något av konstnärlig mentor för mig under mina tidiga tonår. Att långt senare få iordningställa en verkstad med hjälp av just hennes ugn och drejskiva, det var något som fick stor symbolisk betydelse för mig. Det påskyndade den process som ledde till att jag beslöt mig för att återigen och stegvis satsa mer och mer på keramiken och konstnärsskapet.